...är precis vad jag har blivit. Jag ville först inte acceptera det, för när du umgås med folk som är allt annat än just de, är det inte lätt. Du måste tänka i enkronor, medans dem kan tänka i hundralappar. Fast pengar har aldrig varit så jätteviktigt för mig, men nu när jag sitter ensam i en lägenhet, inser man hur viktigt pengar är. Det värsta är att jag vet att jag inte hade haft det såhär om du hade levt. Även om jag inte vill tänka så, för du har dött, och det finns inte så mycket att göra åt det. Medans min pojkvän skäller ut mig för att jag la mina sista pengar på en kokbok, så vet jag att du istället skulle be mig att välja ut ett recept. Sen skulle du åka och handla alla ingredienserna och laga mat med mig.
Du hade varit min familj.
