Det finns så mycket att förklara, och så mycket att säga. Så många ord som blivit fel, och så många ord som inte varit mer än sanning. Men nu spelar det ingen roll längre, för nu är det ett minne. Ett minne man någon dag kommer kunna plocka fram och njuta av, men just nu är det bara ett minne man vill ska gå förlorat.
Det tog mig ett tag innan jag insåg hur blind jag hade varit, men nu blev allting glasklart. Man träffar en viss person som snabbt får en att förstå hur bra det kan vara. Hur fint någonting kan bli om man bara är på samma nivå. Så känner man i bröstet, att såhär ska det vara. Och man vill aldrig tappa bort den här personen.
