Min första "olycksplats"

Idag hände något riktigt läskigt mormor. Jag var på väg till jobbet i en buss. Helt plötsligt tvärnitar bussen (det visade sig att en bil hade kört ut rakt framför bussen så han som körde bussen var tvungen att tvärnita.) Vi lite yngre som är vana vid stadstrafiken, och har lite bättre reflexer, vi tar det ju inte så hårt. Men de äldre bara flyger rätt fram. När bussen har stannat ligger där kanske fem-sex personer på golvet och alla bara står och tittar. Jag springer ju fram så klart och börjar fråga folk hur det är. När jag håller på att hjälpa en kvinna så ser jag att det ligger en äldre dam allra längst fram som blöder rätt så ordentligt. Jag skriker ut "Är det någon som har några servetter!?", och sen springer jag fram till damen. Hon hade fått ett rätt så stort hack i pannan som blödde något fruktansvärt. Folk börjar rota i sina väskor och jag får fram lite servetter som vi försöker stoppa blödningen med, men det var omöjligt. Det var blod överallt och jag försöker att prata lite med henne för att hålla henne vaken. Det visade sig att det var hennes födelsedag, och att hon hade varit ute med sin väninna som också var med på bussen. Efter en stund kommer folk fram och hjälper mig, men innan det var det inte många som vågad göra någonting. Jag förstår inte. Enligt mig är det en principsak att man hjälper till, men det verkar inte vara det för alla idag. Jag åkte med kvinnan med ambulansen och så fort vi kom fram på sjukhuset bröt jag ihop. Jag var stentuff på bussen och trots att jag hade blod över alla mina kläder så höll jag moder uppe. Men när jag fick sätta mig ner och reflektera över vad som hade hänt började jag storböla. Nu i efterhand kan jag ju förstå att det inte är så konstigt.

Du hade gjort exakt samma sak mormor, och det vet jag.

Hej

Nu är jag 18 mormor. Inte nog med det är jag också tatuerad.

Jag har haft en bra vecka. På min födelsedag var jag vid din grav och la en blomma, en kalla såklart. Sen hade jag kalas i fredags. Jag fick en massa fina presenter och jag hade de jag älskar mest runt mig. Dagen efter tatuerade jag mig. Den blev så fin mormor. Jag ska lägga upp en bild här någon dag så du får se. Det gjorde ont, men det var verkligen värt det. Jag känner mig nästan lite fullständig nu.

Jag tror jag håller på att rasa samman. Jag vet varken ut eller in. Jag behöver motivation, men jag vet inte var jag ska hitta den. Jag har världens mest underbara människor runt mig, men endå känns det som om något saknas.

Snart födelsedag.

Nu är det fyra dagar kvar tills jag fyller 18. I år är det sex år sedan du dog. Vilket betyder sex födelsedagar utan dig. Jag blir alltid lika deprimerad inför högtider pga. din död. Men jag har många fina vänner nu. Som förhoppningsvis kommer att förgylla min födelsedag.

På min födelsedag ska jag köpa två kallor. Våra favoritblommor. Sen ska jag gå och lägga en hos dig. Den andra ska jag sätta i fönstret på mitt rum.

Jag saknar dig mormor.

Lathet.

Jag är lat mormor. Så fruktansvärt lat. Jag vill inte vara det, men endå kan jag inte få tummen ur röven. Mina tankar går hela tiden åt romantiska kyssar, foto och söta pojkar. Och jag undrar ofta om jag är desperat. Men det tror jag inte att jag är. Jag lugnar nog bara själen lite genom att tänka på det. Jag känner nog inte mig själv så bra än, men jag jobbar på det. Jag lovar.

Min bästa kompis har svikit mig, och jag vill tro att vi kan lösa det. Men jag orkar inte mer. Han svek mig om, och om igen. Det är nästan så jag trodde att jag förtjänade det. Men det gör jag inte. Jag kanske inte är den bästa vännen i hela världen, men jag struntar aldrig någonsin i mina bästa vänner.

Vad gör man mormor?

Kameror

Idag fick jag låna skolans hasselblad. Den är analog så jag kan tyvärr inte visa några bilder här och nu. Men jag ska lägga upp en annan bild jag har tagit.

Det är är en bild som jag tog vid "bonnan". Jag saknar att höra hur du sa det ordet.

En härlig helg.

I helgen har jag varit med kompisar. Mycket trevliga kompisar. Jag sov hemma hos min kompis Oskar, han är jättetrevlig. Han är så fruktansvärt artig så jag blev nästan lite rädd. Men vi hade en diskussion om mål i livet. Hans mål var att bli rik. Mitt mål är helt annorlunda. Jag vill bo ute i skogen, med någon jag älskar. Äga ett mörkrum och bara gå runt i skogen hela dagarna och fotografera. Och jag skulle verkligen vilja det. Men inte på ett "Anne på grönkulla"-vis. Utan jag vill ha det fint, spännande och hela tiden ha en massa vänner på besök. Jag vet inte riktigt vad jag försöker förklara, men jag tror du förstår hur jag vill ha det. Du känner mig tillräckligt bra för att förstå hur jag är.

Jag ska bli stor för din skull. Jag ska inte bli som alla de andra. Det lovar jag dig mormor.

Folkets park.

Nu sitter jag i folkets park och umgås med min kompis Sophie. Här är en kille också som heter Jörgen. Han är ett nytt tillägg i vår "Grupp". Annars umgås jag med en massa härliga människor. De tar alltid hand om mig, alltid. Jag är singel, men jag trivs faktiskt med det. Klart det hade varit trevligt att ha någon, men jag känner inget stort behov av att ha någon annan att tillfredsställa. Men jag har faktiskt varit tillsammans med någon. Fast jag kan inte riktigt förstå hur du bara hade morfar. Jag vet ju inte helt säkert, men som jag har förstått det så träffade du morfar när du var väldigt ung. Det måste ha varit härligt att träffa någon man älskar så mycket, så tidigt. Men tiderna har ändrats, ingenting är sig likt. Kärlek är inte samma sak längre. Folk är kräsna och tillbakadragna. Men någon dag ska jag, och alla andra ensamma själar, träffa någon att älska.

I kväll ska vi se ett band som du hade tyckt om.

Igår var en helt underbar dag.

Nu har malmöfestivalen börjat, och det har skolan också. Jag kommer ihåg burken du hade stående på mikrovågsugnen, där du sparade pengar tills min första skoldag. Sen när jag började ettan så fick jag en massa saker. Pennor och suddgummin med nallar på. Jag var så fruktansvärt glad för dessa. Sen när du var klar med mig så började du spara till Linas skolstart. Sen blev allt skit. Jag kom hem till dig varje dag efter skolan för att jag inte hade så många att vara med. Jag kommer ihåg de belgiska våfflor som vi alltid åt, och till det så drack vi alltid multivitamin på flaska. Jag lovar dig att jag ska vara så mot mina barnbarn också. Fast jag kommer nog inte skämma bort mina lika mycket som du skämde bort mig...

Jo, malmöfestivalen har börjat. Igår var vi och såg Bob hund. Trots att jag hade lite diskussioner med en kompis till mig, så var det en av de bästa kvällarna på länge. Vi dansade, skrattade och sjöng till en av de bästa svenska banden genom tiderna. Du hade nog tyckt om dem!

Jag dansar för dig mormor.

Hej mormor

Inatt var jag på nattklubb. För första gången någonsin. Jag vet att du inte hade tyckt om det, men jag hade det verkligen jättekul! Jag dansade massor, och du vet ju hur mycket jag tycker om att dansa. Jag kommer ihåg när jag dansade hemma hos dig. På den där gräsliga mattan ni hade i vardagsrummet. Men det var längesen nu. Vi var i alla fall på en klubb som heter Deep, och de hade hårdrockskväll. Ska jag vara helt seriös så har jag aldrig uppfattat det som om du har något emot alternativa människor. Kanske för att din enda son var glamrockare. Men du har aldrig reagerat, och jag tror du hade haft det väldigt kul med de människorna jag umgås med. Man kan inte direkt säga att mina vänner är alternativa, men de är inte som alla andra skulle ju jag säga. Jag tror du hade gillat dem.

För någon dag sedan var jag hemma hos morfar. Jag satt i hans hammock och läste en bok medans han satt bredvid och rökte. Vi skämtade, pratade allvar och han visade mig en film från när ni var i Tosselilla med Bintti när hon var liten. När morfar filmade dig så satte du handen för kameran. Då skrattade vi båda två. Han saknar dig, det märks.

Jag tar hand om mig själv, jag lovar.
Saknar dig.