En mening som förändrade väldigt mycket, väldigt snabbt. Magkänslan, den där speciella magkänslan som för mig har varit en sorts ensamhet, har gått över till en känsla jag har saknat rätt så länge. Känslan att du har någonting att förlora. Den där magiska känslan som gör dig så glad, men endå så orolig. Du kan tänka på personen i timmar, och inte komma fram till så mycket annat än att just den personen lyser upp hela din värld.
Nu är jag där på toppen mormor. Toppen jag inte har sett på ett väldigt bra tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar